En historia om målinrikting, vilja och styrka!

Nu kommer det några klockslag och lite andra svåra saker som ni måste ha koll på. Det kommer bli mycket information på en gång, men det kommer förhoppningsvis bli lite småroligt på resan.

Vart är vi på väg? Ingvar Oldsberg i "På spåret"! En helt underbar man! Har han någonsin haft hår..?
Fan detta har redan spårat ur, ordvitspoäng! 

Nu får jag ge mig. Nu kör vi!
I morse när jag var på väg hem ifrån jobbet, runt 06:30, såg jag en man gående längs riksväg 45, en liten bit utanför Brålanda. Denna man kan beskrivas som ett vardags-fyllo. Han haltade fram iklädd en blå vindtät vårjacka (som utan tvekan inte var köpt på Dressman) den hade en vit sponsringstext på ryggen, vilket skriker "gratis kläder". Hans hår stod åt alla håll, men inte som det gör när man är nyvaken, utan håret var slickat med kam, slickat åt alla håll.. Ingen nykter man gör detta.. Mustaschen var en äkta "alkoholist-mustasch", som går ner alldeles för långt under överläppen. Så varje gång dom dricker öl så fastnar 10% av ölen i mustaschen. Perfekt för dagen efter, bara att suga på håret och få sig en återställare! Har ni fått en bra bild av mannen? Ganska ovårdad person, ingen person man tar hem på kaffe. Hade Gevalia haft honom i deras reklam så hade det "oväntade besöket" snart varit en polisfråga.

Utseendet är ganska viktigt av följande anledning. Man glömmer inte bort en haltande alkis liksom. Så när jag åker förbi Erikstad två timmar senare (08:30) och ser samme man på sidan av riksväg 45 så funderar jag inte en sekund på att han har gått hela vägen.

Okej, det är rätt sjukt att han har vandrat i två timmar med ett skadat ben och antagligen har några promille i blodet. Han är jävulskt målinriktad!

Men det går till överdrift när jag ytterligare två timmar senare befinner mig i Mellerud, återigen på riksväg 45, och denna mannen dyker upp, återigen på riksväg 45! Mannen har alltså vandrat 2 mil, med ett skadat ben, på en onsdagsmorgon, i 4 timmar.. Vad händer liksom?

Om jag vore mindre självisk så hade jag självklart plockat upp honom och frågat vart han skulle. Kanske ge han skjuts. Men jag kände mig inte så sugen på att bli våldtagen och bestulen på mynten som ligger i handskfacket.

Vem han är och vart han är på väg, det vet jag ej. Men jag blir väldigt fascinerad och imponerad av mannens beslutsamhet. Och för att hedra detta onsdags-fyllo har jag ritat en målning i Paint. Jag kallar målningen för "Mannen, jag vet ej vart han är"

Du placeras i kö, hos oss har du inget värde.

Jag lever allt vidare! Fruktansvärt konstigt att folk tog mig på allvar..

Tre saker som gör vardagen till ett litet helvete här på jorden:

När man tappar bort något värdefullt.
När "internetet" inte fungerar fläckfritt.
När det är lång telefonkö.

Allt detta händer mig just nu.. Full och äcklig som jag var så tappade jag bort plånboken nu i helgen. Det var inte för roligt liksom. Det finns roligare saker. T.ex att inte tappa bort plånboken.. Det är roligare! Men fuck it, bara att spärra korten och få nya på posten. Ganska lättvindigt sådär. Bara att hoppa in på Swedbank.se och transportstyrelsen.se och knappa in sitt personnummer, 10 siffror. Bara det där går på några få sekunder. Men nejdå. Idag kan dom tyvärr inte genomföra förlustanmälan via internet. Så fram med sin telefon (en söndersprucken iPhone 4s, 3 månader gammal, som jag tappade i en ganska hård asfalt, full och äcklig var jag) Ringer till transportstyrelsen för att spärra körkortet, men då har dom självklart ingen personal som är närvarande för tillfället. Jävla call centers, dom lirar bara fotboll och dricker kaffe i sina små bås.. Tro mig, jag har själv suttit där.. Jaja, då får jag väl göra en anmälan till polisen istället. "Du har plats nummer 43 i kön". Det är rätt kasst, tycker det borde vara bättre tryck i luren när man ringer till polisen.. Okej, det var inte till 112 som jag hade ringt, då hade det säkert gått mycket fortare (känn min ironi, smaka på den som om den vore något gott). Fan, nu kommer jag inte ihåg vart jag ville komma med detta.. Blir för mycket på en gång.. Just nu sitter jag i kö till Swedbank och spelar hög musik på spotify. Tänkte att jag ska dra igång en riktigt jävla tröttsam låt när dom väl svarar, be dom hänga kvar en stund. Sen ska jag försvinna i 10 minuter.. Lira fotboll och dricka kaffe. Och varannan minut säga " du placeras i kö, vi gör så gott vi kan för att besvara ditt samtal, ditt samtal är mycket viktigt för oss, du har plats nummer 1 i kön, men du kommer få vänta ett jävla tag ändå, din bitch" Antagligen kommer dom lägga på direkt. Så jag vinner ju inget på det.

Nu har någon svarat! Hon heter Kerstin och låter jättetrevlig! Kan lova att hon har något stickat på sig och håret uppsatt i en hemskt oattraktiv knut. Ska jag fråga henne vad hennes katt heter?

Herrejävlar, vilket liv jag lever!