En historia om målinrikting, vilja och styrka!

Nu kommer det några klockslag och lite andra svåra saker som ni måste ha koll på. Det kommer bli mycket information på en gång, men det kommer förhoppningsvis bli lite småroligt på resan.

Vart är vi på väg? Ingvar Oldsberg i "På spåret"! En helt underbar man! Har han någonsin haft hår..?
Fan detta har redan spårat ur, ordvitspoäng! 

Nu får jag ge mig. Nu kör vi!
I morse när jag var på väg hem ifrån jobbet, runt 06:30, såg jag en man gående längs riksväg 45, en liten bit utanför Brålanda. Denna man kan beskrivas som ett vardags-fyllo. Han haltade fram iklädd en blå vindtät vårjacka (som utan tvekan inte var köpt på Dressman) den hade en vit sponsringstext på ryggen, vilket skriker "gratis kläder". Hans hår stod åt alla håll, men inte som det gör när man är nyvaken, utan håret var slickat med kam, slickat åt alla håll.. Ingen nykter man gör detta.. Mustaschen var en äkta "alkoholist-mustasch", som går ner alldeles för långt under överläppen. Så varje gång dom dricker öl så fastnar 10% av ölen i mustaschen. Perfekt för dagen efter, bara att suga på håret och få sig en återställare! Har ni fått en bra bild av mannen? Ganska ovårdad person, ingen person man tar hem på kaffe. Hade Gevalia haft honom i deras reklam så hade det "oväntade besöket" snart varit en polisfråga.

Utseendet är ganska viktigt av följande anledning. Man glömmer inte bort en haltande alkis liksom. Så när jag åker förbi Erikstad två timmar senare (08:30) och ser samme man på sidan av riksväg 45 så funderar jag inte en sekund på att han har gått hela vägen.

Okej, det är rätt sjukt att han har vandrat i två timmar med ett skadat ben och antagligen har några promille i blodet. Han är jävulskt målinriktad!

Men det går till överdrift när jag ytterligare två timmar senare befinner mig i Mellerud, återigen på riksväg 45, och denna mannen dyker upp, återigen på riksväg 45! Mannen har alltså vandrat 2 mil, med ett skadat ben, på en onsdagsmorgon, i 4 timmar.. Vad händer liksom?

Om jag vore mindre självisk så hade jag självklart plockat upp honom och frågat vart han skulle. Kanske ge han skjuts. Men jag kände mig inte så sugen på att bli våldtagen och bestulen på mynten som ligger i handskfacket.

Vem han är och vart han är på väg, det vet jag ej. Men jag blir väldigt fascinerad och imponerad av mannens beslutsamhet. Och för att hedra detta onsdags-fyllo har jag ritat en målning i Paint. Jag kallar målningen för "Mannen, jag vet ej vart han är"

Du placeras i kö, hos oss har du inget värde.

Jag lever allt vidare! Fruktansvärt konstigt att folk tog mig på allvar..

Tre saker som gör vardagen till ett litet helvete här på jorden:

När man tappar bort något värdefullt.
När "internetet" inte fungerar fläckfritt.
När det är lång telefonkö.

Allt detta händer mig just nu.. Full och äcklig som jag var så tappade jag bort plånboken nu i helgen. Det var inte för roligt liksom. Det finns roligare saker. T.ex att inte tappa bort plånboken.. Det är roligare! Men fuck it, bara att spärra korten och få nya på posten. Ganska lättvindigt sådär. Bara att hoppa in på Swedbank.se och transportstyrelsen.se och knappa in sitt personnummer, 10 siffror. Bara det där går på några få sekunder. Men nejdå. Idag kan dom tyvärr inte genomföra förlustanmälan via internet. Så fram med sin telefon (en söndersprucken iPhone 4s, 3 månader gammal, som jag tappade i en ganska hård asfalt, full och äcklig var jag) Ringer till transportstyrelsen för att spärra körkortet, men då har dom självklart ingen personal som är närvarande för tillfället. Jävla call centers, dom lirar bara fotboll och dricker kaffe i sina små bås.. Tro mig, jag har själv suttit där.. Jaja, då får jag väl göra en anmälan till polisen istället. "Du har plats nummer 43 i kön". Det är rätt kasst, tycker det borde vara bättre tryck i luren när man ringer till polisen.. Okej, det var inte till 112 som jag hade ringt, då hade det säkert gått mycket fortare (känn min ironi, smaka på den som om den vore något gott). Fan, nu kommer jag inte ihåg vart jag ville komma med detta.. Blir för mycket på en gång.. Just nu sitter jag i kö till Swedbank och spelar hög musik på spotify. Tänkte att jag ska dra igång en riktigt jävla tröttsam låt när dom väl svarar, be dom hänga kvar en stund. Sen ska jag försvinna i 10 minuter.. Lira fotboll och dricka kaffe. Och varannan minut säga " du placeras i kö, vi gör så gott vi kan för att besvara ditt samtal, ditt samtal är mycket viktigt för oss, du har plats nummer 1 i kön, men du kommer få vänta ett jävla tag ändå, din bitch" Antagligen kommer dom lägga på direkt. Så jag vinner ju inget på det.

Nu har någon svarat! Hon heter Kerstin och låter jättetrevlig! Kan lova att hon har något stickat på sig och håret uppsatt i en hemskt oattraktiv knut. Ska jag fråga henne vad hennes katt heter?

Herrejävlar, vilket liv jag lever!

Är detta Herr Svenssons död?

Trogna läsare, jag välkomnar eder!

Jag har haft som en grundregel att inte bli för personlig här på bloggen, vilket jag har lyckats med ganska bra. Folk tror jag är en 22 årig, vit man ifrån Mellerud. När jag egentligen är en svart medelålders kvinna ifrån Kentucky. Men vad spelar det för roll i en värld full av "hen"!

Den information som jag inte tänker dela med mig utav allt för mycket är att jag har blivit en kär jävel! Men ni ska veta att det har påverkat mig fruktansvärt negativt.. Hur ska jag kunna driva en satirisk/ironisk/kaotisk blogg när man alltid går runt och är positiv? Liksom, fågelkvitter och solsken på regniga dagar.. Till och med pensionärerna doftar gott för fan..

Men jag ska försöka vara den negativt härliga människa som ni en gång lärde älska. Och om jag börjar glida för mycket åt det rosa hållet så får ni hojta till! Låt oss börja.

Westlife och ett dussin röda rosor!!!! <3<3<3<3<3<3

Fuck.. Detta kommer inte sluta bra för mig..

En titel

Jag kan inte förstå hur andra bloggare kan skriva korta inlägg men ändå få fram sitt budskap.

Nu finns jag på Twitter! (Jag tror att jag är hur känd som helst)

Tillägg på gårdagens inlägg; vinka enbart om ni har rakat er under armhålorna.

Twitter! Jag har fixat Twitter! Man kan inte driva en blogg utan att ha Twitter. TWITTER!

https://twitter.com/#!/MrDSvensson. Där har ni den, tror jag.. Klicka på länken och se om den funkar, ni vet hur man gör liksom..

Jag har absolut ingen koll på vad som händer här. Blir alltid lika förvirrad när jag ska börja använda nya sociala medier. Men som en stor fantast av Facebook så antar jag att det är precis samma sak här. Fast utan facerapes, farm/cityville förfrågningar, uppdatering om snö, och bilder på stolta föräldrar som har tagit kort på sin avkomma när den gör något helt fantastiskt för första gången (te.x ligga på mage). Finns det något kort här i världen på en unge som inte har en massa mat runt munnen förresten? Som inte är på svältande barn i Afrika då, såklart.

Jag är vän med Conan O´Brien! Så skulle jag formulera mig om jag inte visste bättre. Men detta kommer hjälpa mig att bli en effektivare stalker, Petra Mede kommer bli mitt första offer.. Som ni vet är jag inget större fan..

Vi får se hur det går med detta. Men "följ" mig gärna! Och "Twittra" gärna till mig så ska jag "retweeta" så fort jag kan. (Tror det kommer bli succé när jag väl vet vad det är jag snackar om.)

En hand kan användas till så mycket..

So put your hands up to the sky, I wanna see you wave them high. David Lindgren, mycket skön låt! Lätt värd 5:e platsen (eller vart han hamna)..
Melodifestivalen är över! Tack gode gud. Min besatthet av årets tävling har varit på en nästintill homosexuell nivå. Jag var en deltävling ifrån att komma dansandes ut ur garderoben. Nu är det fotboll och öl som gäller, den populära svenska huskuren mot homosexualitet.

Men nu snackar vi inte mer om detta. För nu ska jag hylla de som vinkar! Såklart. Det är ju måndag morgon, ganska standard liksom.
 Fan va glad man blir när någon vinkar till en! Tänk att ni samåker med grannen på väg till jobbet en trött och kall dag, och helt plötsligt vinkar någon till er. Fan va trevligt det blev i bilen! Eller är det bara jag som blir ovanligt exalterad vid dessa tillfällen? Som en hund. "Vem var det? Såg du? Vinka han till mig? Vänd! Jag måste se vem det var! Såg du vem det var? Hey! Hey! DU! VOFF!"

För att försöka skapa någon slags röd tråd i detta inlägg så fortsätter vi på samma spår. Med något som har hänt alla.
Du går på gatan, helt oskyldig. Kanske har du köpt lite sugrör på Hemköp. Vad vet jag.. Du möter någon av det motsatta könet som vinkar frenetiskt med högerhanden och som bär på det fetaste leendet. Och dum som du är vinkar du tillbaka för att sekunder senare inse att dennes pojk/flickvän går bakom dig.. Lite pinsamt, speciellt när man försöker hångla upp personen i fråga..

Jag tycker alla ska vinka hela tiden. Hur ni än gör det så blir det glatt i omgivningen. Om ni vinkar adligt, där ni rör på handleden i sidled samtidigt som ni kuperar handen format för en A-kupa. Eller om ni fladdrar med hela näven på ett osynkroniserat sätt, ( helst i kombination med en helikopter-keps) så kan det inte gå fel! Så nästa gång ni är på apoteket och köper intimvårdsprodukter, vinka till apotekaren när ert nummer kommer upp! Sprid glädjen som om det vore eran könsherpes!

So put your hands up to the sky, I wanna see you wave them high. Där knöt vi ihop gottepåsen på ett mycket professionellt sätt!

Mitt ord är lag.

Efter detta inlägget; Detta är ett stort problem.. har jag inte hört någon använda frasen " Kör försiktigt". Detta kan bero på två olika saker, antingen känner man inte att det är nödvändigt nu när snön är borta. Vilket var en utav poängen med inlägget. Eller så har mina skrivna ord fått en så fruktansvärt hård slagkraft in i de svenska husen så att det påverkar människors beteende. Jag tror på det sistnämnda, att folk tar vad jag skriver om på fullaste allvar. Och det ska ni göra också! För min blogg kommer vara grunden till en ny stormakt, en ny diktatur. För jag är inte ironisk. Inte ironisk överhuvudtaget. Inte ens det där var ironi.. Sarkasm? Mycket möjligt. Vem vet skillnaden liksom?

Nu kommer säkert någon "smart" jävel kommentera och skriva exakt vad skillnaden är. Och till dig vill jag bara säga; Sluta nu. Du är inte duktig.

KTH pojkar med pappas kreditkort..Dom kan googla dom med!

Men om ni har lust att kommentera om något annat, ja vad som helst. Tveka inte. Jag är desperat efter mänsklig kontakt. He he he , jag skoja bara.. Eller?

Nu ska jag sluta vara creepy. Där.